Another day another dollar!

Allvaret har kickat in för två vilsna själar från Linköping. Efter många år av diverse jordenruntresor och många år av effektiv slacking är det nu dags att damma av fil-o-faxen och börja ta ansvar. "Klipp dig och skaffa dig ett jobb!", brukar folk och fä säga. Steffe har faktiskt klippt sig, jag väntar med det vuxenpoänget. Det känns som steg ett, att ta över en biljardhall, får räcka åtminstone ett halvår.

Ni får faktiskt äran att hoppa in på dag 19 efter övertagandet. Det som ni har missat är inte mycket. Vi jobbade heldagar den första veckan men kände ganska snabbt att det inte behövdes två man samtidigt. Efter första veckan delade vi upp passen och jobbar nu ca 6 timmar var om dagen.

Israel som drev salongen innan oss hade mycket bra städ och ordningsrutiner som vi efter bästa förmåga kopierat rakt av. Ingen av oss har ju tyvärr någon städ och ordningsådra i DNA:t så det kändes skönt att få ett färdigt facit att överta.

Måndag förmiddag och jag lovar att hallen aldrig har varit så skitig. Ändå hade vi bara en medelkassa igår. Om jag inte visste bättre så skulle jag ana att Steffe slarvat med städningen i helgen. Iofs var lördagen rekord. Rent omsättningsmässigt alltså. Hade faktiskt en full hall i någon timma i lördags och för varje krona som kom in var 25 öre våra att dela på.
4:ans boll som försvann på bord 5 för några veckor sedan kom äntligen fram. Trots att vi båda har varit där och krupit på knä och tittat i uppsamlingsrännorna säkert 10 gånger såg vi inte den lila bollen som satt fastklämd mellan rännan och bordsidan. Vilka noobs vi är. Skönt iallafall att kunna slå spökteorierna åt sidan. Det har varit lite otäckt om nätterna när jag har stängt. Jag har gått i mörkret och skrämt upp mig själv med tankar om biljardbollsspöket. Ikväll kan Steffe vara lugn. Det är nämligen han som stänger denna vecka och han är nog lite mer mörkrädd än jag.

Jag ska försöka att träna duktigt denna vecka. Varje dag innan jobbet, klockan 09,40. Suck. Men vad gör man inte för att slippa gömma sig i vassen den här sommaren också. När jag ser på bilder från förra sommaren mår jag nästan lite illa. Nyligen hemkommen från Argentina där de syndigt goda 'Manticolen' (nougatchoklad) hade satt sig som ett fettbälte runt midjan. De syndigt goda 'Quilmes' som säkert dracks 500 st bidrog nog dom också. Det bältet är iallafall borta nu, mer eller mindre iallafall, och jag har goda förhoppningar om att kunna flexa tillsammans med den övriga Lkpg-eliten i Bergs slussar i sommar. ;)

Hittills får man nog utnämna snookermästarna Simpa och bröderna Cakar som våra lojalaste stamkunder. Bubblare får nog bli Disco och Chrillé som visade sig flitigt första veckan men som sedan försvann lika fort som löningen den 25:e på Platå.
Igår var det CS-rally efter stängning och Jocke hade med sig Isse som överlägset vann statistiken. Men som jag brukar säga "It's not for the kills, it's for the thrills".

Peace out för nu och hoppas vi håller denna blogg rullande.